Reflektion 2, del två

Reflektioner efter Lärare av imorgon av Carlgren och Marton

I del två i Lärare av imorgon redovisar man om "Världens bästa skola". Det finns undersökningar som sätter skolor från olika länder antingen högt eller låg på en lista, för att få utnämna väldens bästa skola. Detta satte genast igång mina tankar på vad är en bra skola? Är det en skola där alla elever ses som enskilda individer och behandlas därefter eller är det den skolan som har de kunnigaste eleverna med de högsta betygen?

I denna undersökning har man jämfört resultat efter olika prov som elever gjort och så vidare. Det är klart att dessa resultat får tala för sig själva, men kan de verkligen bevisa att om flest elever i till exempel Sveige skulle ha bäst snitt i en sådan undersökning, att det är väldens bästa skola? Jag säger knappast...Det är så mycket annat man måste räkna med för att bevisa att det är en av de bästa skolorna. Hur trivs eleverna, hur behandlas eleverna av läraren, är skolan en trygg miljö, kommer kunskaperna till användning? Detta är frågor som jag tycker behöver besvaras för att hitta en av de "bästa skolorna". Sedan har alla länder olika förutsättningar beroende på ekonmi, geografi och välfärd. Troligen tycker eleverna i en skola i Afrika att de går i världens bästa skola, det är i skolan de känner sig trygga och lyckliga. Medans man kankse inte kan sätta upp deras provresultat på en topplista över bäst resultat. Vi i Sverige har helt andra förutsättningar än till exempel skolor i Afrika.

Jag undrar även om man verkligen kan veta om en skola är den bästa eller inte. Troligen inte, men man kan ju hoppas att man som elev får uppleva känslan att man går på en av de bästa skolorna, i alla fall när det gäller trivsel, trygghet, utbildning och gemenskap.